Sanibel sätter segel i fin halvvind och styr mot Afrika.

 

DSCF1375

Som båtturist från västerlandet vill man ta sig till Afrika. som båtflykting från Afrika vill man ta sig till västerlandet. Det är olika. Mitt på havet mellan Italien och Tunisien fick vi kontakt med verkligheten i form av en eka som låg och drev. Lite oroliga för vad vi skulle hitta i den simmade vi över. Den visade sig vara övergiven, fylld av tomma vattendunkar, kläder, skor och en utombordare. Sannolikt rörde det sig om en båtflyktingbåt som övergivits av ägarna, förhoppningsvis upplockade av en annan båt. En obehaglig realitycheck. Vi försökte nå italienska kustbevakningen på VHFen men de svarade inte. Efter att ha övervägt att ta båten på släp fick vi lämna den drivande igen.

 

Segling Italien 174

Överfarten bjöd på bra vindar, 10-12 m/s och muntra miner. Nattsömnen var kanske inte på topp men det finns kaffe. Vi siktade Afrika tidigt på morgonen och följde kusten upp mot Kartago, som inte alls förstördes utan ligger utanför Tunis. På förmiddagen var vi framme i hamn.

 

Segling Italien 183

Efter ett dygns segling med sparsamt med sömn följde lite Afrikansk byråkrati. Det började med en man i läkarrock som krävde att kaptenen garanterade att vi inte hade grisinfluensa. Sedan fick besättningen ställa upp sig i led på bryggan för att läkarrocksmannen skulle ta tempen med en mystisk apparat mot pannan. Vi blev godkända. Efter det följde den ordentliga byråkratin, tulldeklaration, en trave med formulär och som grädde på moset en inspektion av tullare. Han kröp runt i Sanibel (med sandiga fötter) och letade efter smuggelgods. Vem som nu vill smuggla saker till Afrika. Vi smugglade bara snus och det verkade okej. Vi fick i alla fall våra stämplar och är nu tryggt i hamn.