Veckans plansch

medelhavsseglingen
Det är ju många som har följt vår seglats och undrat vart vi har befunnit oss, som den här bilden bevisar så har en stor del av vår tid ägnats åt att bära Sanibel över land.

Båtflyktingar och h1n1

 

Sanibel sätter segel i fin halvvind och styr mot Afrika.

 

DSCF1375

Som båtturist från västerlandet vill man ta sig till Afrika. som båtflykting från Afrika vill man ta sig till västerlandet. Det är olika. Mitt på havet mellan Italien och Tunisien fick vi kontakt med verkligheten i form av en eka som låg och drev. Lite oroliga för vad vi skulle hitta i den simmade vi över. Den visade sig vara övergiven, fylld av tomma vattendunkar, kläder, skor och en utombordare. Sannolikt rörde det sig om en båtflyktingbåt som övergivits av ägarna, förhoppningsvis upplockade av en annan båt. En obehaglig realitycheck. Vi försökte nå italienska kustbevakningen på VHFen men de svarade inte. Efter att ha övervägt att ta båten på släp fick vi lämna den drivande igen.

 

Segling Italien 174

Överfarten bjöd på bra vindar, 10-12 m/s och muntra miner. Nattsömnen var kanske inte på topp men det finns kaffe. Vi siktade Afrika tidigt på morgonen och följde kusten upp mot Kartago, som inte alls förstördes utan ligger utanför Tunis. På förmiddagen var vi framme i hamn.

 

Segling Italien 183

Efter ett dygns segling med sparsamt med sömn följde lite Afrikansk byråkrati. Det började med en man i läkarrock som krävde att kaptenen garanterade att vi inte hade grisinfluensa. Sedan fick besättningen ställa upp sig i led på bryggan för att läkarrocksmannen skulle ta tempen med en mystisk apparat mot pannan. Vi blev godkända. Efter det följde den ordentliga byråkratin, tulldeklaration, en trave med formulär och som grädde på moset en inspektion av tullare. Han kröp runt i Sanibel (med sandiga fötter) och letade efter smuggelgods. Vem som nu vill smuggla saker till Afrika. Vi smugglade bara snus och det verkade okej. Vi fick i alla fall våra stämplar och är nu tryggt i hamn.

Tínos – Káto Soúnion

img_7665

img_7713
Efter att ha legat inblåsta på Tínos ett par dagar med reparationer, uppfixning av båten och ett sinande vattenförråd så kunde vi äntligen lämna den lilla marinan under vindar som inte blåste mer än 6 beaufort. Rena söndagsseglingen jämfört med när vi anlände med andra ord.

Vi upptäckte rätt fort att det framförallt var utanför Tïnos som det blåste hårt och vinden avtog fort när vi kommit ett par distans från sydspetsen av ön. Enda förlusten blev en hatt på vägen ut ur hamnbassängen, en klar förbättring mot ankomsten.

En lite seg förmiddag med mycket svallvågor avbyttes vid ungefär Kíthnos till perfekta seglingsvindar och alldeles lagom eftermiddagssol. Nästan som på ett klockslag utbyttes det lite tråkiga humöret till badläge med hjälp av mackor och fem-sex knop genom vattnet.
img_77231

img_77204

img_7728
Totalt tog vi oss 50-60 distans vilket motsvarar samma sträcka som vi gjorde på en vecka på väg ut i cykladern.

Övningskörning

För att ägna oss åt långsegling tar vi oss ganska långsamt framåt. Idag har vi exempelvis gjort en sväng utanför Egina och sedan kommit tillbaka kanske 20 meter från där vi låg sist. Vi har lyckats jaga rätt på alla stämplar för att få segla ut ur hamnen, det är ju en början. Man måste säga vart man skall och grekerna får tokspel när man inte vet det innan man seglar ut. Så vi får hitta på för att få dem nöjda.

Några tyskar var vänliga nog att visa vad som händer när man ankrar och driver lite i sidled. Då fångar man grannbåtens ankarkättning och drar upp deras ankare. Det var djävligt irriterande eftersom de visade på oss. När man tappar ankaret har man ganska kort ställtid innan båten driver in i kajen -så det gäller att bevaka tills alla platser är upptagna runtomkring ens båt.

 

Segling Grekland 116

Två dumma tyskar kränker vårt territorialvatten.

 

Segling Grekland 161

Fiske med levande bete. Inte en fisk fick vi.

 

Segling Grekland 200

För att illustrera ångesten i fickparkeringsmanövrarna. Det är trångt.  Man skall backa in med ankare i fören. Korsar man fiendens ankarlinor blir det som för tyskarna och alla hatar en. Tekniken är att se till att lägga till mellan båtar med folk ombord. Av ren självbevarelsedrift får man hjälp med förtöjningen då. 

Segling Grekland 196

Här har Hjalmar lyckats fånga bildbevis på att Hurley från Lost nu lyckats lämna ön, få lite solbränna och tappat några kilo. Dessutom skymtar man barnavdelningen på den tyska grannbåten. En hage på akterdäck. Det är fint tycker vi.

 

Nu skall vi dricka dagens ölranson.

Första seglatsen

captain

Efter ett par dagars genomgång av båten och proviant-inhandling var det äntligen dags för den första segelturen. En aning mindre kaxiga än vi varit som åskådare till andras försök att lägga från / till tog vi oss ur hamnen i Egina utan större problem. Såhär i efterhand kan man eventuellt diskutera det kloka i att gå ut i såpass hård vind som det var. Det problemet var det dock ingen som diskuterade när vi efter två dagars vaxning och turistande i Egina äntligen fick dra upp storseglet.

Storseglet gick bra, värre var det med genoan som efter ett par minuter tappade båda kabinhakarna till skoten. Sånt där som man inte tror kan hända. Hursomhelst får vi överväga att förändra hur skoten sitter fast i seglet, det borde fungera fint med två hederliga knopar.

sanibel

Tilläggning blev ungefär så svettig som vi hoppats att den inte skulle bli, eftersom det blåste lite för mycket för improviserade back-övningar till havs (som vi hoppats på) så var det en väldigt ny kapten Paul som för första gången backade in i en hamn i grekland. Vi kan väl nöja oss med att säga att vår nya favorit-fender heter Henrik och att det är läskigt att vara på väg med akterspegen in i båtar som kostar mer än man tjänar på fem år.

henrik

När vi låtit Henrik springa ett par varv i hamnen i Egina och badat honom blev han trots allt såhär glad.

Hej världen

Den här bloggen kommer att handla om vår expedition ner medelhavet där vi tänker köpa en OE36a och segla mot Frankrike.