Efter att besättningen fått pruta på krimskrams i gränderna i Tunis, besöka delar av Kartago (som till största del verkar ha bestått av betong baserat på våra studier) samt gå på finkafe (med sverigepriser) avgick Sanibel från Sidi bou Said. Måns, Johanna, Paul och Hjalmar bemannade båten efter att Elias och Henrik begett sig hemåt.

Seglingen till Beritze var inte så behaglig med krabbig sjö och rätt mycket dyning. Temperaturen i solen närmande sig snarare 40 än 30 och det enda som avhjälpte akut solsting var ett bad då och då (i det 29-gradiga vattnet).

När vi närmade oss Beritzes något avancerade (men välkonstruerade) hamn dök våra favorit-däggdjur upp. Delfinerna. Eftersom det fanns lokalbefolkning i närheten hade vi inga möjligheter att harpunera dem.

Beritze var trots ett något tvivelaktigt första intryck en av de mer genuina städerna vi har besökt hitills, framfrörallt var delarna kring den gamla hamnen och tillhörande borg riktigt fina. Innuti borgen låg medinan som till skillnad från den i Tunis till största del innehöll bostäder. En labyrintliknande stadsdel med minimala lägenheter och trånga gränder.

Ett stående inslag är även tullpoliserna som är märkbart intresserade av vad för starksprit man har ombord och mer än gärna föreslår att man bjuder på en flaska eller två, allt i vänskapens namn såklart. Förklaringen står att finna i Tunisiens skatter på starksprit som gör att även hårt beskattade svenskar som vi häpnar över priserna. En flaska absolut kostar 700 sek i Tunisien. Eftersom vi är svenskar så spelar vi mest dumma när sådant kommer på tal.