Vi bryter lite mot filosofin om att skriva ett logginlägg dagligen. Mest därför att vi nu befinner oss i en brutalt tråkig kanal. Namnet lurar en att tro att man skall färdas bland vingårdar med fina tunga rödviner och skumpa men icke. Det är ett smalt dike på franska bonnvischan med åkrar som sevärdhet. Det glädjer Winston som är mycket förtjust i att titta på djur på kanalbanken (allt i fårstorlek och mindre säger BÄÄ, allt större, som kor och hästar säger BUU) men övriga besättningen är inte så road.

Eftersom hela kanalen är nedlusad med slussar rör vi oss så långsamt att promenadexpeditioner med bebisarna får vänta på båten när de promenerat klart. Kanalen skall i teorin klara båtar med djupgående på två meter men det är precis i mitten, möter man en pråm vill den vara precis i mitten och själva får vi nöja oss med att parkera i dyn i sidan av kanalen. Det är helt uppenbart att segelbåtar inte riktigt hör hemma på bondgård.

Slussarna skall i teorin vara automatiserade merparten av kanalen (man snurrar på slangar, drar i stänger, trycker på fjärrkontroller, passerar IR-strålar eller upptäcks på radar) men dels strular slussarna ofta och dels finns det en massa manuella broar och tjafs så vi har blivit eskorterade av en stab personliga slussväktare genom systemet. Slussvaktarsystemet verkar stå för merparten av landsbygdens arbetstillfällen för det kryllar av dem (man kan se 3-4 stycken vid samma “automatiska” sluss) och de har utryckningstider som hade fått den svenska ambulanssjukvården att skämmas. Enligt ryktet är de franska fackföreningarna så starka att en riktig automatisering av slussystem och broar inte har gått att genomföra, nu har de istället kompromissat med alla dyra tekniska uppdateringar och dessutom behållit alla anställda (som nu trycker på knappar istället för att veva).

Svenska båten Impuls, på väg till London, illustrerar här hur man möter en pråm. 1. Parkera stadigt i dyn. 2. Hoppas att pråmen inte kör på dig. 3. Gasa så att pråmens bogsvall inte spolar upp båten på kanalbanken.

Hjalmar demonsterar hur en Cowboy lägger till i en sluss.

Winston spanar efter kor som säger BUU. Paul styr. Kanalen demonstrerar att den är jättetråkig.

Tudor, Winston, Karin och Johanna har promenerat ifrån Sanibel och får vänta vid en sluss tills vi hinner ikapp. Röd och grön lampa på slussen betyder att den funderar på att öppna sig.

Veckans Tudorbild: Tudor galjonsfiguren.

Veckans Winstonbild: Winston är glad.

Roliga happenings under veckan:

1. Vi har blivit duktiga på att parkera båten i dy. Det känns lite osjömansmässigt.

2. Karin och Johanna har fångat varsitt fiskedrag. Vi väjer för pråmar, fiskedrag bör väja för oss.

3. Vi har kört genom 5km tunnel. Det kändes väldigt malplacerat att ha en segelbåt inne i berget.

Annars har det varit ganska långtråkigt.

Nu är gläjdeämnet att vi faktiskt hittat en stad och att staden faktiskt har ett McDonalds där det finns Internet. Glädjeämne två är att vi snart börjar närma oss Moselle efter att ha avverkat en omväg med 2x Göta Kanal i extra slussar. Glädjeämne nummer tre är att vi hade bunkrat sill, knäckebröd, kaviar och snaps på IKEA (IKEAs snaps SNAPS, finns inte i Sverige). Midsommar med stil.