2 Juli, Toul – Pont-a-Mousson

Sju sorger och bedrövelser senare så kunde vi äntligen lämna Toul. Kvinnor och barn hade övergett två stackars sjömän som ensamma fick fortsätta sin långa färd mot Travemünde. Lite motorstrul stoppar inte Sanibel var inställningen. Efter att ha vinschat loss från den trygga parkeringen på grund (Sanibel-standard tilläggning vid det här laget) kunde en ad-hoc utombordsupphängning ge oväntad fart och manöverbarhet.

21 distans, 6 slussar och ett antal adrenalin-framkallande situationer 8 timmar senare kunde vi med hjärtat i halsgropen låååångsamt glida in utan back på en Port a Plaseanse i Pont-a-Mousson.

Äntligen har Frankrikes industriområden övergett oss (för gott?) och vyerna bjuder istället bjuda på berg, kullar och kulturlandsbyggd.

18/6-24/6 Canal de Champagne et Bourgogne.

Vi bryter lite mot filosofin om att skriva ett logginlägg dagligen. Mest därför att vi nu befinner oss i en brutalt tråkig kanal. Namnet lurar en att tro att man skall färdas bland vingårdar med fina tunga rödviner och skumpa men icke. Det är ett smalt dike på franska bonnvischan med åkrar som sevärdhet. Det glädjer Winston som är mycket förtjust i att titta på djur på kanalbanken (allt i fårstorlek och mindre säger BÄÄ, allt större, som kor och hästar säger BUU) men övriga besättningen är inte så road.

Eftersom hela kanalen är nedlusad med slussar rör vi oss så långsamt att promenadexpeditioner med bebisarna får vänta på båten när de promenerat klart. Kanalen skall i teorin klara båtar med djupgående på två meter men det är precis i mitten, möter man en pråm vill den vara precis i mitten och själva får vi nöja oss med att parkera i dyn i sidan av kanalen. Det är helt uppenbart att segelbåtar inte riktigt hör hemma på bondgård.

Slussarna skall i teorin vara automatiserade merparten av kanalen (man snurrar på slangar, drar i stänger, trycker på fjärrkontroller, passerar IR-strålar eller upptäcks på radar) men dels strular slussarna ofta och dels finns det en massa manuella broar och tjafs så vi har blivit eskorterade av en stab personliga slussväktare genom systemet. Slussvaktarsystemet verkar stå för merparten av landsbygdens arbetstillfällen för det kryllar av dem (man kan se 3-4 stycken vid samma “automatiska” sluss) och de har utryckningstider som hade fått den svenska ambulanssjukvården att skämmas. Enligt ryktet är de franska fackföreningarna så starka att en riktig automatisering av slussystem och broar inte har gått att genomföra, nu har de istället kompromissat med alla dyra tekniska uppdateringar och dessutom behållit alla anställda (som nu trycker på knappar istället för att veva).

Svenska båten Impuls, på väg till London, illustrerar här hur man möter en pråm. 1. Parkera stadigt i dyn. 2. Hoppas att pråmen inte kör på dig. 3. Gasa så att pråmens bogsvall inte spolar upp båten på kanalbanken.

Hjalmar demonsterar hur en Cowboy lägger till i en sluss.

Winston spanar efter kor som säger BUU. Paul styr. Kanalen demonstrerar att den är jättetråkig.

Tudor, Winston, Karin och Johanna har promenerat ifrån Sanibel och får vänta vid en sluss tills vi hinner ikapp. Röd och grön lampa på slussen betyder att den funderar på att öppna sig.

Veckans Tudorbild: Tudor galjonsfiguren.

Veckans Winstonbild: Winston är glad.

Roliga happenings under veckan:

1. Vi har blivit duktiga på att parkera båten i dy. Det känns lite osjömansmässigt.

2. Karin och Johanna har fångat varsitt fiskedrag. Vi väjer för pråmar, fiskedrag bör väja för oss.

3. Vi har kört genom 5km tunnel. Det kändes väldigt malplacerat att ha en segelbåt inne i berget.

Annars har det varit ganska långtråkigt.

Nu är gläjdeämnet att vi faktiskt hittat en stad och att staden faktiskt har ett McDonalds där det finns Internet. Glädjeämne två är att vi snart börjar närma oss Moselle efter att ha avverkat en omväg med 2x Göta Kanal i extra slussar. Glädjeämne nummer tre är att vi hade bunkrat sill, knäckebröd, kaviar och snaps på IKEA (IKEAs snaps SNAPS, finns inte i Sverige). Midsommar med stil.

17/6 Canal entre Champagne et Bourgogne Lock 26 till 9

Vår färd går genom åkrar och ängar, kanalen kantas av träd och följs hela tiden av en cykelväg som bitvis är nyasfalterad. Enligt vår guidebok har man anlagt 4000 km sammanhängande cykelväg genom Europa, på många ställen följer den kanalerna. EU har förstås bidragit till det hela. Tyvärr inte så många cyklister som man hade kunnat hoppas. Vi möter inte så mycket båtar på den här kanalen heller, men har lyckats lägga till vid samma kajkant som en annan svensk segelbåt, på väg till Stockholm. Slussarna kommer tätt, 17 slussar idag också. Man får köra in i slussen försiktigt fram till en stege som är lite slumpvis utplacerad på olika ställen i slussbassängen. Där slänger sig en besättningsman raskt av och klättrar upp med en tamp till fören, och tar sen emot aktertampen som kastas upp. Vi har fått en fjärrkontroll som man ibland kan använda för att öppna och sätta igång slussarna, ibland är de radarstyrda och öppnas automatiskt när vi närmar oss. Ibland är de dock inte styrda alls och vägrar öppna sig, då får man springa runt tills man hittar en liten låda att anropa VNF (den franska kanalmyndiigheten) i, sen vänta en stund tills det kommer en man körande i en liten bil och 1.försöker programmera om slussen 2.försöker förstå varför det inte fungerar 3. ger upp och öppnar manuellt med en vev.
Den här kanalen går mestadels genom ganska glesbebyggt jordbruksområde, passerar en del små byar och har också lagt till inom gångavstånd från dem, men tyvärr har ingen av dem hittills haft vare sig affär eller bageri. Har således börjat få tära på förråden av knäckebröd, kaviar och påssoppa.

Sluss.

Tidig morgon i Saône, strax före slussen svängde vi höger in på Canal entre Champagne et Bourgogne.

Dagens bebisbild: Teater ombord.

16/6 Vattenkraft, den sämsta kraften.

Att Sanibel haft närkontakt med botten sista tiden visar sig bero på att vattenkraft är av ondo. Kanalen vi tänkt ta (Canal de Vosges) som vanligtvis har ett djup på 2.2 meter har blivit bestulen på vatten av vattenkraftverken och har nu ett djup på 1.4 meter. Sanibel sticker 1.8 meter. Det medför lite bekymmer. Vi får vända tillbaka på Saône och ta en annan kanal (Canal de Bordeaux et Champagne) i riktning ungefär mot Paris i 200km och sedan vända upp tillbaka mot Mosel. Sammanfattningsvis blir det ungefär 100km, 100 slussar och 5km tunnel extra.

Det är fruktansvärt att fransmännen väljer en energikälla som medför sådana risker för befolkning och turister. De borde hålla sig till kärnkraft.

Kanalseglarens bästa vän


Trikålören.

Ibland kallad destinationsflagg. Av kanalseglare ofta kallad pisse-försäkring. Ligg inte förtöjd i urbana miljöer utan den.

15/6 Savoyeux

Lite oplanerat har vi gjort en lång dag. Tudor beslutade om tidig väckning så vi lämnade hamn strax efter sju. Dessutom har hamnarna varit glest fördelade (eller grunda) så att vi inte landat förtöjda förrän vid 19.

Tyvärr är flodbotten lite av ett genomgående tema för dagen. Det började ganska bra med möte med en kaxig holländare i stor båt som körde upp på en sandbank, Sanibel höll sig till djupt vatten. Därefter rätt långa distanser med djupmätaren kring 1.4-1.5m (båten är 1.8m djup men mätaren sitter en bit under vattenlinjen). Ganska ängsligt men inga bottenkörningar. Däremot fick Hjalmar ett bottenkänningspoäng när vi testade en grund (för grund) brygga. Vidare till fler problem i Savoyeux där Sanibel (Paul) parkerade sig på en sandbank inne i hamnen. Lite förvånande eftersom garanterat minimidjup är 2.2 meter. Efter assistans av en motorbåt (det finns bra saker med motorbåtar) så kom vi loss, för att  sedan hitta en ny sandbank (Hjalmar) innan vi fick lägga oss ute på en bryggnock.

Bottenkänningsstatus: Hjalmar: 3 Paul: 2 Johanna: 1 Karin : 0

Tyvärr är det inte riktigt vårt fel att vi har närkontakter med dybotten. Fransmännen som glatt garanterar 2.2. meter i kanalen vi är på väg in i har ändrat sig eftersom det inte regnat och vattenkraftverken vill ha allt vattnet. Nu verkar det vara 1.4 meter som gäller istället. Det är lite av ett bekymmer om vi måste plöja oss fram.

Coolast under dagen var en tunnel på 2-300 meter (som ett rör 5m i diameter).

I tunnlar är det viktigt med utkik i fören.

14/6 Saint Jean de Losnes

chalon sur saone – saint jaun de losdes
Väckarklocka är aldrig ett bekymmer med bebisar ombord. Bara för att nämna en av många fördelar.
Dagens bröd handlades av bakande fransmän som för en gångs skull inte var omständligt artiga. Tidigare mornar har jag och sonen min, i brist på fler franska artighetsfraser, blivit nödgade att generat vinka adjö från vänliga damer som gödslat oss med fransk charm.
Dagen idag mycket stillsam. Följande höjdpunkter kan noteras:
1.Passerat en plastic fantasic le boat hyrbåt som gjorde en piruett mitt i farleden. Då vinkar inte besättningen på Sanibel.
2. Då vi numera har antagit Chicken Race policyn med anledning av oväntade närkontakter med flodbotten fick undertecknad idag nöjet att stolt hålla Sanibel i mitten av farleden i mötet med motorbåt. Förnöjsamt noterades att motorbåten väjde i sista stund. 1-0 till Sanibel.

Efter ankomst till liten stadskaj i liten småstad under tidiga eftermiddagen tilldrog sig följande
1. Vakna bebisar underhölls med promenad vars höjdpunkt var den 500 år gamla katolska kyrkan fylld med nymålade helgonstatyer som såg ut att var gjorda i plast alternativt gips. Nyförvärv får man anta. Kyrkan var också spritslad med vackra stolar med sammetsklädd rygg och ben som var 1 dm höga. Stolarna förlänades därmed med ett distinkt taxliknande utseende. Deras funktion? jag antog att de var till för små små barn.
2. En äldre herre i rullstol fick sin fot klämd i dörren till ortens äldreboende (Maison de Retrait på franska. Ett fint namn) och svor till matronan som körde rullstolen. Fick inget gehör för sin protest.
3.Sju stycken ankungar gömde sig under Sanibel till Karins oförställda förtjusning.

Det var det. Sen gick vi och la oss i nån sorts harmoni bruten bara av den vita vanen med 3 unga män i som spelade musik från -89 med tämligen högpresterande högtalare.

Dagens bebisbild: Winston och Tudor äter bröd.

13/6 Chalon-sur-Saone

Ytterligare en dag upp för Saône. Det mest spännande är hur många fransmän som står och fiskar längs floden, i snitt kanske någon var tvåhundrade meter. Har man sett Deliverance får man lite obehagliga vibbar.

<object style=”height: 390px; width: 640px”><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/Uzae_SqbmDE?version=3″><param name=”allowFullScreen” value=”true”><param name=”allowScriptAccess” value=”always”><embed src=”http://www.youtube.com/v/Uzae_SqbmDE?version=3″ type=”application/x-shockwave-flash” allowfullscreen=”true” allowScriptAccess=”always” width=”640″ height=”390″></object>

Sammanfattningsvis kantas kanalen av franska rednecks. Det gör oss lite oroliga för att fastna.

Annars har vi ägnat dagen åt storhandling. Nya favoritprylen är en 14koppars espressobryggare. Fransmännen snapsar sitt kaffe så i praktiken har vi nu kaffe för fyra.’

Dagens bebisbild: Tudor och Winston badar.

12/6 Crèches-sur-Saône

Båda barnen är gärna till nytta ombord. Tudor är mistlur och Winston har lärt sig klättra upp för trappan till sittbrunn med tilläggningsvin.

Vi har vågat oss på våra första floddopp, i Rhône kändes det inte så lockande då kemikalieindustrier kantade flodbankarna, men Saône är mer kantad av friluftslevande fransmän i tält, i båtar och i vattnet, så har de överlevt så gör väl vi. Temperaturen har dessutom stigit och med dryga 30 grader och gassande sol är det ju skönt med ett dopp.

Här ser man ett exempel på en fiskare med många metspön. För övrigt så är botten lite närmare kölen  i Saône, grundstötningstabellen visar nu Paul 1 – Hjalmar 1 – Johanna 1 – Karin 0.

Kvällen och natten tillbringades vid en camping där vi bjöds på dragspelsmusik hela  kvällen. På den ljusa sidan fanns dock en lekplats med rutschkana och sköna duschar.

11/6 Lyon

Nu har vi avverkat sista biten av Rhône, upp till Lyon. Eftersom floden var lite felkonstruerad så har Sanibel varit i närkontakt med botten. Det resulterade i att grundstötningspoängställningen nu är 1-0-0-0 till Paul.

Sjömännen på fördäck.

I Lyon fanns det många gamla kyrkor. Som denhär. Den låg högt upp på ett berg och vi fick putta Winston i vagn upp och sedan gå väldigt långsamt ned eftersom han insisterade på att gå själv. Kyrkan hade en jättehäftig gigantisk krypta som stängde fem minuter innan vi hann dit.

Stadskajen i Lyon. Fördelar: mitt i smeten i en miljonstad. Nackdelar: en på miljonen kissade på båten.

Sista katedralstora slussen. Eller näst sista, man ser inte skillnad.